I år fick Eva Ahrenmalm Örebro kommuns hederspris till Hjalmar Bergmans minne. Det var hög tid kan man säga, hon har tidigare fått NAs kulturpris (1990) och kommunens arbetsstipendium till Hjalmar Bergmans minne. Så i år fick hon alltså själva hederspriset.
Jag överlämnade diplom, plakett och blomma (checken fick hon i torsdags när vi överraskade henne på Martin Mutters show ”Utan Skyddsnät”) i söndags som en del i programmet när Hjalmar Bergmanmuséet invigdes i Wadköping. Ungefär så här sa jag (lite utvecklat här):
Konsten och kulturen ska få oss att reflektera, att pröva nya tankar och våga pröva nya vägar. Som Johan Hirschfeldt (han hade tidigare invigt museet) sa om Hjalmar Bergman vi roas, oroas och förvånas.
Med Eva Ahrenmalm har Martin Mutter utvecklats till en mycket kvalificeras kraft som sätter igång förändring och utveckling. Många har exempelvis varit med om Martin Mutters forumteater då arbetsplatser får möjlighet att diskutera allt från missbruk till arbetsplatsrelaterade problem och annat som har med jobbet att göra.
Men det är framförallt barn och ungdomsteatern som gör Martin Mutter så speciella. Det är de många fantastiska barn- och ungdomsföreställningarna som gör att Örebro kommun ger ett årligt bidrag och det är föreställningar – och diskussioner – på skolorna i Örebro som sätter störst spår.
För Martin Mutter skapar diskussioner och hjälper barn och ungdomar att sätta ord på sina tankar. ”Zapp” handlar om drömmar och tankar om framtiden, ”(o)synlig” spelades för tjejer på högstadiet och skapade diskussioner om olikheter och likheter, rädslor och synen på sig själv. I ”Kissa kors” var det könsrollerna och ”tjejigt” och ”killigt” som var i fokus och i ”Zeina och Nalle” var det kulturkrockar och kärlek.
Efter en av föreställningarna ringde en lärare från en skola och tyckte att det kanske kunde räcka med diskussioner om könsroller och sådant och frågade om de inte ”kunde spela något om prinsessor och så”. Det kunde de inte (fast i sagoberättaruppsättningen om ”prinsessan på ärten” fick kanske någon lite av sitt lystmäte…) För Martin Mutter vill hjälpa oss att fundera vidare. Och varför skulle inte det gällar för barn och ungdomar också? Varför ska inte barn och unga roas, oroas och utveckla sina tankar?
Barnen lever också i en värld med könsroller, prestationspress, utanförskap och annat som ibland får oss vuxna att må dåligt. Hjalmar Bergman skriver i ”Clownen Jac” om ”cirkussamhället” där vi ”spelar våra roller”, som Gunnar Uddén läste tidigare (han framförde ”Clownens katekes”). Bör inte även barnen få hjälp att bearbeta detta?
Vi tycker att Eva Ahrenmalm är väl värd årets hederspris till Hjalmar Bergmans minne. Och så här låter motiveringen: ”Hederspriset till Hjalmar Bergmans minne 2006 har tilldelats Eva Ahrenmalm för hennes insatser som skådespelerska och konstnärlig ledare för den fria teatergruppen Martin Mutter. Eva har genom sitt konstnärskap bidragit till en utveckling och vitalisering av kulturlivet i Örebro. Med konstnärligt utomordentlig kraft, outsinlig energi, stark vilja och stort mod har Eva utvecklat både sig själv och Teater Martin Mutter till en utmanande kulturell kraft som roar och oroar, älskar och utmanar sin publik och berikar Örebro som kulturstad.”